På måndagen den 4e fick jag tid till hälsocentralen på eftermiddagen. Satt hemma med ledig dag och tyckte att känslan i benet var obehaglig. Några timmar senare spred det sig och jag fick ringa mamma min som kom och körde mig till akuten. På vägen till akuten blev jag via telefonen interjuvad av läkare om mina symptom. När vi kom fram blev jag genast inföst till läkaren. Prover, tester, frågor osv senare fick jag ändå åka hem.
Men...
Blev tillsagd att nästa dag ta mera blodprover och gå via personalhälsovårdsläkaren och be om remiss till neurologen.
Så jag for hem och satt o väntade. Och tappade mer o mer känsel.. Barnen fick koka mat, jag nattade dem via textmeddelanden upp på vinden.
Nästa dag då jag ringde o skulle be om läkartid fick jag höra att det kan jag söka i den kommun var jag betalar kommunalskatt, inte där jag jobbar.. Tjohej och tack för det.
Via hvc mer blodprover, jag så gott som kröp uppför trapan till andra våningen och bad om läkartid. Visste inte hur jag ens skulle hålla mig stående på ett ben. Vi har en lucka den 26 eller 27 april. Vilken skulle passa bättre frågade de?!? Då satte jag mig ner o lipade som en idiot. Men fick jag en tid senare samma dag ändå.. Säkert tack vare mina hulkningar från golvnivå.
Hem igen och tillbaka senare igen. Skämdes som en hund innan jag kravlat mig upp för trappan igen och slapp in till läkaren. Märkte att folk stirrade, de trodde säkert att jag var drogpåverkad och berusad då jag just och just hölls stående.
Läkaren som jag äntligen slap till var bade noggrann och trevlig och till slut fick jag min remiss till neurologen!!!
Barnen mina var lika duktiga den kvällen, kokade mat, rastade hunden och hjälpte mig. <3 mina gullungar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar